A Beaming Light in the Tunnel/Ett strålande ljus i tunneln

Holding my mother’s hand I experience something strange. She is extremely tired and sleep most of the hour I spend with her. Her eyes opens sometimes. Softly I tell her that September is here and the changing of the colours outside. My sisters and their children says hello. My trip to Italy is coming closer. Mum listens carefully, but doesn´t say much. Her eyes closes.

After a few minutes I sense an approaching train. The only track leads out to the horizon. I see a great, big light, ahead of the train. A tunnel, with a strong light inside it. White, welocming beams flood outside, too. The brighest and most beutiful light I have ever seen.

Mother and I are the only passangers aboard. The train starts. I sit close by her. Her hand in mine. No words are needed. Calmness fills my body.

The train does only one stop. I know what I have to do. Silently I let go of her hand and leave through the doors. As I stand on the platform I watch the silent train leaving. Into the light.

– I love you I love you. You are the best mother in the world. Small small mother (a thing between her and me).

I tell her. Back in the room.

– Big big Lena.

She replies.

Swedish/Svenska
Med mammas hand i min varseblir jag något konstigt. Hon är mycket trött och sover mesta timmen jag är på besök. Ögonen öppnas ibland. Mjukt berättar jag att september är här. Om förändringar i naturen. Mina systrar och deras barn hälsar gott. Resan till Italien närmar sig. Mamma lyssnar noga, men säger inte så mycket. Sluter ögonen.

Efter några minuter förnimmer jag ett tåg. Det enda spåret leder framåt, mot horisonten. En tunnel avtecknar sig. En tunnel upplyst av ett enormt ljus inne i den. Strålar flödar ut. Ett varmt, välkomnande sken. Det vackraste ljus jag någonsin skådat.

Mamma och jag är de enda passagerarna ombord. Tåget startar. Nära sitter vi varandra. Min hand i hennes. Inga ord behövs. Lugn i kropp och själ.

Tåget stannar bara en gång. Jag vet vad jag måste göra. Tyst släpper jag hennes hand och går ut genom dörren. När jag står på plattformen lämnar det ljudlösa tåget och kör in i ljuset.

– Jag älskar dig jag älskar dig. Du är världens bästa mamma. Lilla lilla mamma (en grej mellan henne och mig).

Säger jag, tillbaka i rummet.

– Stora stora Lena.

Svarar hon.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

If you enjoy this website please spread the word!