Ciao amore!

The last blog was from Manarola in Cinque Terre, this is Vernazza. Pronounced with a small “t”, as in pizza. I got up at five yesterday in order to snap this photo. There is magic in the air and ocean, as I am the only person left on earth.

Most of the tourists arrive by train at ten AM. The small “main street” Via Roma quickly gets full with talking and laughter. At ten PM the silence is on again. Restaurants and bars closes. “Not many Italians here”, says the bartender. But one sailor was, as I was out when morning turns into day. He is wearing a beret on top of his curly, grey hair. A dark blue scarf round his neck. It´s something french over him. “Ciao amore!”, he shouts all over Piazza Marconi, when he notices me watching him. “Ciao!” I reply and can´t help but laugh.

Swedish/Svenska

Bloggbilden före denna var Manarola. Detta är Vernazza. Min favoritby av de fem i Cinque Terre. Vernazza uttalas med ett litet “t”. Som i “pizza”. Strax efter fem igår steg jag upp för att fotografera. Det är magiskt i luften och över havet, när jag är den enda människan på hela jorden då.

Vid tio-tiden strömmar turister ut från tågen. Den lilla huvudgatan Via Roma blir snabbt full av prat och skratt. Vid tio på kvällen har de flesta lämnat. Restauranger och barer stänger. “Det är inte många italienare i Vernazza”, säger kyparen. Men en sjöman är det. Han dyker upp när magin övergår till ljusan morgon. Med vindpinat ansikte, inramat av lockigt, grått hår. En basker på huvudet och en mörkblå skarf runt halsen. Det är något franskt över honom. “Ciao amore!”, ropar han över hela Piazza Marconi, när han ser att jag betraktar honom. “Ciao”! ropar jag tillbaka och skrattar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

If you enjoy this website please spread the word!