A Cave Restaurant and The Garage Apartment

The picture of a restaurant in a cave. Did you see it on Facebook? In Polignano a Mare, on the east coast of Italy? ”I want to eat there”, I thought, while in Sweden.  On the 4th of March I stand outside the restaurant. Lunch: 110 euro. Dinner: 130 euro. But; sitting here without a friend/partner to share the experience with; nah… Being outside was an experience in itself.

My apartment in Polignano a Mare was a former garage. To enter the ”door” I need a remote control. The staircase inside to the loft is made of iron, with long bars. It is too narrow to carry anything ”upstairs”. It reminds me of a firestation. You know, the firefighters halt down, holding on to a bar. A projector and a huge film screen in front of the ”garage door” makes it possible to watch Youtube in bed. So I enjoy Eros Ramazotti, Hozier and Jimi Hendrix.

A lot happened in the two days I spent in Polignano a Mare. A drunk street musician, the singing at my table, I got lost in a ruin, the old man who tricked me, how everybody left as I entered a restuarant. Well, I get back to you on that.

Tomorrow I will leave for the west coast of Italy and be seduced by Cinque Terre.

Swedish/Svenska

Restaurangen i grottan, såg du bilden på Facebook? I Polignano a Mare, på italienska östkusten? “Där vill jag äta”, tänkte jag, i Sverige. Den 4 mars står jag utanför och kikar in. Lunch: 110 euro. Middag: 130 euro. Men; utan sällskap av en vän/partner att dela upplevelsen med… nä, det får vänta.
Min lägenhet i Polignano a Mare var ett före detta garage. För att komma in genom “dörren” fick jag använda en fjärrkontroll. Trapphuset i lägenheten är av järn med långa stänger. Den påminner om en brandstation. Du vet, brandmännen hoppar ut och runt en stång. Det var omöjligt att bära upp någonting “på övervåningen”. För övrigt hade lägenheten en projektor. En enorm filmskärm, som täckte hela ”garagedörren” gjorde det möjligt att få Internet och Youtube. Så där låg jag i sängen och njöt av Eros Ramazotti, Hozier och Jimi Hendrix.

Det var intressanta två dagar i Polignano en Mare. Den berusade gatumusikern, sången vid bordet, jag gick vilse i en ruin, den gamle mannen som lurade mig, hur alla lämnade restaurangen när jag gick kom. Jaja, det tar vi en annan gång.

I morgon ska jag åka till italienska västkusten och förföras av Cinque Terre.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

If you enjoy this website please spread the word!