Leonardo And Vinci

Vinci, my cat in Tuscany. Or was. I want to share a moment of magic with you. It happened an hour ago. My friend Franco found Vinci and her sibling in the mountain of Montalbano. Her mummy was not able to give them food. They were hours from dying of starvation. We bring them to a vet. This was on Tuesday. The name of the Vet station is “Leonardo da Vinci”. “It looks bad”, the vet says. I say I pay for them. Give them a chance, please”. The kittens are put in an incubator. We leave. The vet calls the day after and says the sibling is dead. We can collect the other one tomorrow (today).

While the cats are at the vetstation I am wondering what I have done. I am on vacation in Italy. How can I take care of a cat? Maybe the best solution would have been to give them a syringe instead.

We arrive at Leonardo da Vinci Vet Station tonight. Gentle, friendly people working there. In the room of the kitten the assistant says: “She is 2 weeks old. She needs to be fed every two hours from now on. Can you do that? Franco and I say “No, it´s impossible”. Franco works all the time. I go home to Sweden next month. Then she says: “You see the box behind you? Inside there is another kitten. It is two weeks old, as well. A lady brought it in today. Her cat was unable to give her kittens food, too. But the signora has the time and is willing to give this kitten food when she needs. If you want I can call her and ask if she can take care of yours?”. “Yes yes yes”. We say.

Then the magic arrives. Or Leonardo himself. “I called the signora”, the vet assistant says when she returns. “Her cat got 5 kittens. She wanted to keep all of them. Only one will survive. She is happy to care of and adopt your cat”.

I don´t believe it. With tears in my eyes I thank the vet over and over again. A perfect solution. I get the telephone number to the lady so that I can say thank you personally.

I cuddle my cat goodbye. And name her Vinci (Win).

Swedish/Svenska

Vinci, min katt i Toscana. Eller var. Jag vill dela en magisk upplevelse med er. Det hände för en timme sedan. Min vän Franco fann två kattungar i berget Montalbano i tisdags. Mamman kunde inte ge ungarna mat. De var timmar från att svälta ihjäl. Vi lägger dem i en korg och kör till veterinärstationen. Den heter “Leonardo da Vinci”. Veterinären säger direkt “det ser allvarligt ut”. Jag säger att jag betalar. Ge dem en chans, snälla. Ungarna läggs i en kuvös och vi går därifrån. Djurdoktorn ringer dagen därpå och säger att syskonet dog. Vi kan hämta den överlevande kattungen imorgon (idag).

Medan katterna ligger i kuvösen går jag hemma och tänker över situationen. Vad har jag gjort? Hur ska jag kunna ta hand om en katt, här? Kanske mata den ofta för en lång tid framåt, jag som är turist? Kanske borde de ha fått en spruta istället och färdas till katthimlen direkt.

Vi anländer till veterinärstation i kväll. Fantastiskt vänlig personal. En assistent berättar att kattungen är två veckor gammal. Det är en “hon” och hon behöver mat varannan timme från och med nu. Kan ni lösa det? Franco och jag tittar på varandra. Franco jobbar jämt och jag har semester. Unisont svarar vi: Nej. Då säger assistenten: “Ni ser lådan bakom er? Däri ligger en kattunge. Den är också ett par veckor gammal. En signora lämnade in den idag. Inte heller hennes katt kunde ge mat till sina ungar. Kvinnan har tid och är beredd att ge mat varannan timme. Om ni vill kan jag ringa henne och fråga om hon skulle vilja ta hand om er kattunge också”. “Ja ja ja”, svarar vi.

Sedan inträffar det magiska. Eller om Leonardo själv har något finger med i spelet. Assistenten kommer tillbaka och säger: “Signorans katt fick fem ungar. Bara en överlevde. Hon hade tänkt behålla dem alla. Hon adopterar gärna er katt”.

Jag kan inte tro det. Sedan börjar tårar trilla, medan jag tackar henne om och om igen. En perfekt lösning. Assistenten ger mig telefonnumret till signoran, vilket jag ber om, för att jag ska kunna tacka henne personligen.

Innan vi går håller jag mjukt om min katt och döper henne till Vinci (vinna).

 

 

2 thoughts on “Leonardo And Vinci

  1. Kerstin

    NU blir jag sååå fuktig i båda mina ögon! Nästan så det rinner över till tårar som skuttar av kärlek ner över mina kinder?

    1. Lena Dirsäter Post author

      Hej Kerstin! Tack för din kommentar. Vad gulligt av dig. Ja, Vinci gjorde mig helt förälskad i henne.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

If you enjoy this website please spread the word!